late nights in the middle of june

lyssnar på den här låten mkt nu

särskilt under mina små danspauser här i hemmajobbet, visst gör ni dem också, danspauserna alltså? bästa sättet att höja sin energi ju.

Usually I put something on tv so we never think about you and me

Åh när man vet att man har saker att prata om men verkligen inte vill prata om sakerna för sakerna kommer troligtvis innebära ärlighet, sårbarhet, kanske besvikelse, sorg, kanske ett avslut..så ett avsnitt till bara.

I just wish that I could give you that

that look thats perfectly un-sad

x

och sen den här såklart, vet inte varför men gillar verkligen att dansa till den här. mmm. kiss it better, otroligt sexig låt bara.

och sen den här då. tycker den är stor, känns mäktig, som coldplay ibland. på fredag ska jag se krunis live (live live live sa hon live? jaa! första konserten på sååå länge) och jag hoppas att han spelar den här då. kanske är den för lång? vi får väl se..

han är så fin med orden.

så nu har ni något att lyssna på i kvällen och kanske dansa till vad vet jag om vad ni gör på era kvällar?

jag har börjat meditera mer nu när jag har mer tid själv och just nu är det spännande och skönt. jag har hittat tillbaka till joe dispenza och just nu känns det som det bästa för mig. jag älskar musiken, upplägget med andning, att bli till nobody nowhere i den oändliga rymden (så avstressande), att känna tacksamhet och att visualisera sina drömmar, men också..hans röst.. alltså han måste ha en så otrolig aura för jag vill typ gifta mig med honom och förstår inte riktigt det eftersom jag inte alls känner honom. eller jag förstår ju att det är hans energi, men ja, som sagt, han har en magnetism som existerar. hehe

och det är ju så där med meditation, kanske man har en rutin, sen kanske man faller ur den sen hittar man tillbaka, och sen vill man byta, testa något nytt, eller så har man aldrig testat och då tar det kanske bara ett tag innan man hittar det som passar som man tycker om. men jag är glad att det finns och att jag lyckas återkomma till det för det gör all skillnad märker jag, för mig just nu. det är en viktig del i hur jag vill må, har jag märkt. finns massa på youtube med dr joe om du blir sugen.

all kärlek<3

långsam söndag

idag är en dag som känns som en evighet och jag har gråtit mig igenom hela förmiddagen. jag är sjuk och det triggar så mycket i mig, jag som brukar kunna vara lugn vill helt plötsligt göra allt utan att just ligga still och det kommer så stora och sköra ensamhetskänslor över mig. Tror också jag är supertrött efter en vecka med vab/jobb om vartannat. Stellan var sjuk hela förra veckan så vi har varit tillsammans så mycket, men idag skulle han åka med Tomas till fjällen och det hjälpte inte ensamhetskänslorna att de båda två lämnade stan. en lägenhet kan bli så tom ibland, särskilt när den varit fylld av ett barn och lek. men att gråta är skönt, och att bara acceptera läget är också skönt. det är vad det är. så det känns lite bättre nu. snart njuter jag av ensamheten igen, allt går upp och ner.

jag tvingade iallafall mig ner i sängen och lyssnade på en podd med esther perel och fastnade väldigt mycket för hur hon pratar om relationer och det var en sak hon pratade om där som jag också hörde i en annan relationspodd i somras. det handlade om hur bilden av en relation förändrats ganska rejält under en ganska kort tidsperiod. från att ha varit till stor del en trygghet, har det blivit som en del av vårt självförverkligande. vi har HÖGA krav på våra relationer (ser olika ut i olika kulturer såklart). men en partner ska vara mycket olika saker för oss och fungera som en livspartner som uppfyller många av våra behov. en sak som esther pratade om som var ganska sorglig var att det är inte många som kan nämna särskilt många inspirationspar som har "allt det där" som vi liksom har att se upp till. jämförelsevis kan vi nämna hur många förebilder som helst när det kommer till typ karriär och framgång och allt inom den livsdelen, men inte inom relationer. vad strävar vi egentligen efter i en relation? är det ens möjligt? vilka par inspirerar dig?

hon separerade också mellan lovestories och lifestories. vissa är vi ju bara menade att vara med ett tag för att lära oss något av varandra, medans vissa är vi menade att faktiskt spendera livet med.

jag har börjat tänka så mycket på det här efter min senaste relation. det har verkligen fått mig att fundera på vem är jag i en relation, hur jag varit, kontra vem vill jag vara? hur är jag sårbar, vad betyder intimitet för mig? hur uttrycker jag mina behov? hur uttrycker jag och hur ger jag kärlek? vad har jag för värderingar som är viktiga för mig? allt det där. om du vill hitta en relation tror jag så mycket på att fundera kring, vad söker du efter i en relation? hur är din drömpartner? visualisera hen framför dig. hur ser ert liv ut ihop? hur "känns" hen? mycket enklare att känna igen en person när man vet vad man letar efter. ställ in gps:en.

hon pratade också lite om det inte riktigt funkar så att vi måste självläka fullt ut och vara perfekta så att vi då kan hitta vår drömpartner, och det tror inte jag heller på. om någonstans så är det i våra relationer som vi hittar oss själva. det är där det händer. det är där alla våra mönster och sätt att vara blir tydliga för oss, det är där vi växer. sen mår man ju inte dåligt av att ha endel självkännedom och förståelse för vad man själv vill och behöver innan man går in i en relation såklart.

jag har inte sett det riktigt så innan, men det är väldigt modigt att våga gå in i en relation, och sen välja att ta hand om den och lova sig själv att vara sitt bästa i den, för det är fan inte enkelt. men det är såklart också modigt att våga avsluta en relation om man inte mår bra i den. kanske är det ett avslut eller en paus som faktiskt räddar relationen i det långa loppet.

at the end of the day (som dom alltid säger i love is blind hehe) ska ju relationen vara något vi väljer om och om igen, som vi stannar i för att vi VILL vara i den, och som vi vill vårda precis så som vi skulle vårda vår karriär, vänskapsrelationer, vår familj, vår hälsa eller något annat livsområde.

all kärlek till er

/C

love is blind

"walk me through that"

säger han mjukt, med all tid i världen eller kanske som att tiden faktiskt inte existerade just där och då eller att den isåfall bara existerade just för dem i det ögonblicket, när hon i en mening nämnde något som var känsligt för henne, tror det var om att hon hade gått ner väldigt mycket i vikt. han hade kunnat säga ingenting, kommentera något och gå vidare i samtalet eller bara inte höra det hon sa, inte följt upp, inte bjudit in till lyssnande, men i en enda mening så bad han både om att få höra hennes känslor kring allt i det och att verkligen få lyssna på samma gång. ja den meningen fastnade i mig.

och jag vet inte men det måste vara något med det där som gör att jag gillar love is blind. hur de liksom kan fånga upp nyanser i kommunikationen och i varandra lättare när de inte ser varandra. de känner ju bara in varandra och kanske förstärker de sina andra sinnen när synen inte kan ta över och dra snabba slutsater om den på andra sidan. kanske gör det att de vågar lita mer på sin känsla än vad de gjort annars. kanske logiken som ibland står i vägen får vänta utanför den där bubblan. kanske är det att intuitionen och sårbarhet får ta mer plats i ett sammanhang som annars präglas av ytlighet och murar?

och är det något vi behöver mer av så är det väl intuition och sårbarhet.